...ser vi ut över en orolig värld, både politiskt och ekonomiskt. Handelskriget som sparkades igång av USA:s president förra året skickade in finansmarknaderna i en period av stor osäkerhet och knäckte ryggen på det som fram till början av hösten i alla fall var en rätt skaplig börsutveckling under 2018.
Handelskriget, som trots Trumps garantier inte har några vinnare, bara förlorare, gör det svårare för Kina att stabilisera sin ekonomi och leder till högre priser för USA:s konsumenter. Sammantaget, med spridningseffekter till Europa och Asien, gör detta att risken är stor för att oron på finansmarknaderna förvärras.
Redan innan handelskriget hade börjat hade Kinas ledning börjat bromsa utlåningen till hushåll och företag för att förhindra en skuldbubbla. Snabbt ökande tullar på kinesiska varor till USA gör att det blir svårare att stabilisera ekonomin. Detta är givetvis negativt för Kinas ekonomi men även dess handelspartners, som förser Kinas exportföretag med komponenter, drabbas.
En tänkbar nedgång i Kina smittar av sig på hela handelskedjan i Asien och påverkar därmed också europeiska exportörer eftersom efterfrågan på deras produkter blir lägre.
Farten i euroländernas ekonomi bromsar också något. EU-kommissionens index som mäter det ekonomiska sentimentet sjönk till 107,3 i december jämfört med 109,5 i november. Detta är det lägsta indextalet sedan januari 2017. Euroområdets inköpschefsindex (PMI) för industrin sjönk också till 51,4 i december, jämfört med 51,8 i november. De tre sista månaderna av 2018 visade de svagaste PMI-siffrorna sedan andra kvartalet 2013.
Liten effekt, än så länge
Med detta sagt finns det skäl att nämna att tullarna och hoten om högre sådana än så länge har haft en ganska liten reell effekt på världsekonomin. Ett upptrappat handelskrig skulle vara en helt annan sak. Tullar på 10 procent skapar egentligen bara irritation, men om de höjs till till exempel 25 procent kommer företag att försöka hitta andra leverantörer, vilket blir dyrt, skapar störningar i handelsströmmarna och oundvikligen leder till prisökningar – inflation - som i första hand drabbar konsumenterna i världens största importland, USA.
Världsbanken har varnat för att riskerna i världsekonomin har ökat. Trots detta spår banken att världsekonomin fortsätter att växa starkt de närmsta åren (närmare 3 procent vardera för 2019 och 2020). Som jämförelse till tabellen på nästa sida förutspår Konjunkturinstitutet en tillväxt för Sverige på 2,2, 1,3 resp 1,7 procent för de tre åren.
Enligt Världsbanken har dock riskerna för ett mindre positivt utfall ökat och den största risken för världsekonomin är handelskriget. USA och Kina står tillsammans för 20 procent av världshandeln och producerar nästan hälften av världens varor och tjänster. Handelskriget har än så länge bara berört runt 2,5 procent av världens varuhandel, och även om Trump skulle göra verklighet av hoten om upptrappningar skulle tullarna fortfarande bara påverka runt 5 procent av världshandeln.
Om dessa ökade spänningar och ett lägre förtroende hos investerare världen runt gör att tillväxten blir en procentenhet lägre i USA och Kina kommer dock den globala tillväxten att falla nästan lika mycket.
Prisökningar i USA
Av lätt insedda skäl styr den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, räntan efter hur inflationen utvecklas – och höjningen i december var långt ifrån oväntad - men det finns en risk för att marknaderna inte har tagit höjd för en högre inflationstakt.
Eftersom den amerikanska inflationen, precis som till exempel den svenska, länge har legat under målet har den amerikanska centralbanken tidigare inte haft något emot lite högre inflation men en liten inflationschock från dagens läge kan få finansmarknaderna att reagera. Dessutom har givetvis ett starkare inflationstryck en återhållande effekt på konsumtionen, vilket i första hand kommer att påverka USA:s ekonomi.
Om man väljer att se lite mer nyktert på detta problem är det dock fortfarande så att, som visats ovan, världsekonomin fortfarande växer i god takt och lyssnar man på företagen är framtidsutsikterna fortfarande positiva.
Hur den amerikanska ekonomin kommer att utvecklas framöver är givetvis skrivet i stjärnorna, inte minst med tanke på effekterna av president Trumps ständiga nycker och twittrande. Att presidentens dagsform eller vad han såg på TV i går kväll är avgörande för den globala ekonomiska utvecklingen är givetvis oroväckande. Dagens stängda statsapparat och oenigheten om statsbudgeten skapar problem och om politikerna i Washington D. C. kommer överens om att spendera mer än det fastlagda budgettaket kommer USA:s skulder – som redan är de högsta någonsin – att fortsätta att öka.
De sänkta amerikanska skatterna spär dessutom på skulderna ytterligare eftersom de kostar mer än de genererar i form av ökad produktion. Skattesänkningarna kan därför tvinga Federal Reserve att höja räntan mer än vad den annars hade gjort.
Högre räntor och högre statsskuld kan givetvis skapa problem eftersom det blir dyrare för staten att betala räntan på statsskulden. Av skäl som nämnts ovan skulle ett upptrappat handelskrig inte hjälpa till. Det ser med andra ord som om presidenten bitit sig i båda tummarna. Samtidigt.
Det förefaller också som om Wall Street i slutet av december kommit till samma slutsats som resten av världen, nämligen att presidenten orsakar mer kaos än stabilitet. Efter att han på julafton valde att vända ilskan mot Federal Reserve, som enligt presidenten är det enda problemet som existerar i ekonomin fick marknaden spader under resten av jul- och nyårshelgen.
År 2018 fick därmed en stökig avslutning och mycket av det som bidrog till turbulensen hänger sig förmodligen kvar under inledningen på 2019, även om en hel del av optimismen verkar ha återkommit.
Delvis beror detta på att siffrorna för arbetsmarknaden varit skapliga och att övriga konjunkturindikatorer också ser bra ut, till exempel en mycket stark julhandel. Framförallt är dock skälet att många räknar med att Trump kommer att tvingas återgå till något slags status quo när det gäller tullarna. Å andra sidan väntar säkert nya vändor i den amerikanska striden mot kinesiska Huawei, så än finns det gott om krutrök att röra upp.
Brexit stör fortfarande
I Europa handlar det mesta på kort sikt om Brexit (och på längre sikt om EU-valet). En lösning, i alla fall i något slags samförstånd, verkar mer avlägsen för varje dag som går.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att många av de frågor som bidrog till en stökig avslutning på fjolåret finns med oss in i 2019. Eftersom vi behåller en grund- läggande tilltro till ekonomin och räknar med att ekonomin kommer att väga tyngre än politiken – på sikt – tror vi att kapitalet kommer (eller rentav håller på) att återvända. Det är trots allt så att oro på börsen har förebådat nio av de fem senaste lågkonjunkturerna. Låt oss hoppas och tro att det snart är tio av fem 😊 Ett uppskjutet handelskrig, någon slags lösning kring Brexit och klarhet runt det framtida samarbetet i amerikansk politik skulle onekligen snabba upp det hela.
Bästa hälsningar och god fortsättning på 2019,
Lotta och Christer